Doktor Zamenhof och det internationella språket

Den 15 december 1859 föddes en pojke i den medelstora staden Białystok i det historiska Litauen i kejsardömet Ryssland. Eftersom föräldrarna var sekulariserade judar, som menade att judendomen var en religion och inte en nationalitet, fick pojken två namn. Det judiska namnet Lejzer – ibland skrevs det Eliezer eller Lazar – och det polsk-ryska Ludwik.

Ludwiks föräldrar var Mark och Rozalia Samenhof; fadern var tjugotvå år fyllda och ett par år äldre än modern. Fadern Mark drev en liten skola för judiska barn, och gav dessutom privatlektioner i franska och tyska. Att fadern var språklärare var en av orsakerna till att Ludwik snabbt blev språkintresserad, men det fanns ytterligare en orsak. Ludwik skriver senare i ett brev: Orten där jag föddes och levde mina barnaår visade vägen för alla mina framtida strävanden. I Białystok består befolkningen av fyra olika beståndsdelar: ryssar, polacker, tyskar och judar, var och en av dessa beståndsdelar talar ett eget språk och förhåller sig fientligt till de andra.


Andreas Nordström / 2013-05-22