inter-LIGILO n-ro 3:01


Kongresaj eĥoj
Kongressekon

Marde 30 oktobro je 19 h en Masthuggsliden 1
Tisdag 30 oktober kl 19 på Masthuggsliden 1

Partoprenintoj de la UK en Zagrebo ĉi-somere rakontos kaj montros bildojn / Deltagare från Världskongressen i Zagreb i somras berättar och visar bilder

Bonvenon!
Välkomna!


50 lernantoj somere
La Popola Altlernejo de Wendelsberg situas en Mölnlycke, oriente de Gotenburgo. Tie okazis somera kurso de Esperanto 9-13 julio ĉi-somere (de lundo ĝis vendredo), je kvar niveloj: komencanta, daŭriga kaj konversacia por plenkreskuloj, kaj unu (komencanta) grupo por infanoj. Sume estis 50 lernantoj: 18 infanoj, 10 komencantoj, 7 daŭrigantoj kaj 15 konversaciantoj. La konversacian grupon gvidis Christer Lörnemark, la daŭrigan Inga Johanson kaj Mira Helwig, la komencantan Lars Forsman kaj Carl Mäsak, kaj la infanan Siv Burell kaj Magnus Henoch. La lernantoj venis ĉefe de la gotenburga regiono, sed ankaŭ de aliaj partoj de Svedio; krome partoprenis unu danino kaj unu norvego.

Wendelsberg estas tre bela studmedio. Ĝia ĉefa konstruaĵo estas ligna palaco, konstruita de la fabrikisto Bruno Wendel en la 19a jarcento. La palaco situas sur altaĵo en parko. La kursoĉambroj troviĝis en du flankaj konstruaĵoj.

Kiom da homoj pretus lerni Esperanton dum somera kurso ekster Gotenburgo? Tion oni ja ne scias. Do ni ne scias kiom da lernantoj estos venontjare. Jes, la estraro de Esperanto-Societo de Gotenburgo decidis okazigi kurson ankaŭ venontjare, sed ankoraŭ ne decidis la kurslokon: ĉu Wendelsberg, ĉu aliloke.
Christer Lörnemark


Gymnasiekurserna i Lerum
Folke Wedlin, språklärare på Lerums gymnasieskola, lanserade en ny-börjarkurs i esperanto på sin skola hösten 2000. Eleverna kunde läsa kursen som individuellt vald kurs. I början bestod gruppen av åtta elever, och minskade sedan till fyra. Den gruppen fortsätter läsa esperanto även under detta läsår. Både gruppen och språket esperanto har väckt intresse bland andra elever på skolan och även i massmedia. Även den här hösten har Folke Wedlin startat en nybörjarkurs. Eleverna gör sitt val under våren, och i maj hade 27 elever anmält sig till esperantokursen. Men av dessa kunde bara fyra elever delta i kursen, av schematekniska skäl: 23 elever slutar sina andra fritt-val-kurser i november och kan börja först då. Folke undervisar också i andra språk på skolan och har inte möjlighet att ta sig an tre esperantogrupper. (Att ta in en lärare utifrån är vanskligt för ett "litet" skolspråk som esperanto.) Men han hoppas att de flesta av de 23 eleverna kan läsa esperanto från hösten 2002.

Folke Wedlin intervjuades i augustinumret av Skolvärlden, Lärarnas Riksförbunds Tidning under rubriken "Esperanto - ett jämlikt framtidsspråk?". Där berättade han bl.a. om den resa som han och hans esperantoelever gjorde i maj till Europaparlamentet i Strasbourg. Europaparlamentet anordnar resor och sessioner för ungdomar från EU-länderna. (Parlamentet betalar resan.) Arrangemanget kallas Euroscola och är ett slags rollspel där ungdomar från olika länder får sitta i sessionssalen, som om de vore EU-parlamentariker, och rösta i olika frågor. Ofta brukar Euroscola-sessionerna hållas på engelska, men på just det här arrangemanget talade man esperanto: 35 esperantotalande gymnasister deltog från olika EU-länder. Esperanto-arrangemanget kunde hållas trots visst motstånd från tjänstemän i parlamentet.

Årets nybörjarelever använder en lärobok som heter "Esperanto por gimnazianoj". Den är skriven av Lars Forsman, Christer Lörnemark, Kjell Randehed och Folke Wedlin. Det är det första esperantoläromedel som är direkt anpassat för språkkurser på svenska gymnasier. Eleverna använder läromedlet i stencilform - tanken är att prova läromedlet i praktiken innan det trycks. För närvarande är Folke Wedlins elever de enda som läser esperanto på gymnasiet. Tidigare har esperanto funnits som individuellt vald kurs på gymnasier i Huskvarna, Helsingborg och Uppsala. I Helsingborg hoppas Kjell Randehed få igång en gymnasiekurs hösten 2002.
Christer Lörnemark


Bokmässan 2001
hölls 13-16 september på Svenska Mässan och fick 107 085 besökare. Hur många av dessa som gick förbi vår esperantomonter eller såg den på håll vet vi inte. (Totalt var där 723 utställare och många aktiviteter.) I en monter på 6 m2 turades tio esperantister om att sälja esperantoböcker och informera om esperanto. Vi sålde böcker för 1935 kr - inte alls illa med esperantomått mätt. En målad gatuskylt, "Esperantoplatsen", fungerade som ett lokalt landmärke i "kvarteren" runt montern. I två bokhyllor visades tidningar och böcker på esperanto, bl.a. barnböcker. Läromedel såldes förstås också. Bland de många besökare som stannade till och ställde frågor fanns Mikael Niemi, författare till succéboken "Populärmusik från Vittula". (I den boken dyker ju esperanto upp.) Niemi talar inte esperanto själv (en bekant hjälpte honom med replikerna på esperanto i boken) men verkade villig att lära sig.

Under Bokmässan hålls också seminarier (på 40 min eller mer) och miniseminarier (på 20 min.) i olika ämnen. Vår medlem Margareta Hansson bekostade ett miniseminarium om esperanto torsdagen 13 september. Där berättade Siv Burell om esperanto i allmänhet och Christer Lörnemark om esperantos litteratur. Det var 19 åhörare där - inte alltför dåligt med tanke på antalet programpunkter på Bokmässan och det höga biljettpriset för seminarier och miniseminarier (400 kr för fyra dagar, utöver entrébiljetten).

Montern bekostades av Förlagsföreningen Esperanto, Göteborgs Esperantoförening och Esperanto-Alliansen i Göteborg. Samma monteryta är redan beställd för Bokmässan 2002. Då kommer Göteborgs Esperantoförening, Förlagsföreningen Esperanto och SEF att dela på monterhyran.
Christer Lörnemark


Informado en Karl-Johansskolan
Marde la 25-an de septembro Siv Burell kaj Inga Johanson informis pri Esperanto en la lernejo Karl-Johan en la urboparto Majorna, antaŭ grupoj de la klasoj 6-9. En la lernejo tiu tago estis "lingvotago" en kiu oni prezentis diversajn lingvojn al la lernantoj. Siv kaj Inga faris lecionojn kun du grupoj (unu horo oble 2) kaj la intereso de la infanoj/gejunuloj estis granda.
Christer Lörnemark


Aventura promeno laŭ rivero Säveån
Marde 12 juni je 18h15 kolektiĝis deko da klubanoj, plenkreskuloj kaj infanoj, ĉe la vagonarhaltejo en Floda por promeni 3 km laŭ la rivero Säveån ĝis la vagonarhaltejo en Stenkullen, por tie preni la vagonaron hejmen. La komunumo prikonstruis padon laŭ la rivero kaj tiun ni intencis sekvi. La gvidantino de nia grupo neniam antaŭe promenis la tutan distancon, kiun ni promenos hodiaŭ, sed ŝi kredis ke ĝi ĝenerale estas facile promenebla. Unu el la partoprenantoj iam promenis laŭ la konstruita pado ĉe rivero Lärjeån kaj tiu pado estis tre facile promenebla, do ni ĉiuj atendis trankvilan promenon en bela naturo ankaŭ ĉi tie.

La pado komenciĝis malantaŭ unu dometo apartenanta al deflueja instalaĵo konektita al la rivero, kion oni facile povis konstati pro la odoro. Sed estas tro frue nomi la padon pado, ĉi tie ĝi nur estis nature formita padeto inter densaj arbustoj. Sed ni sukcesis trapasi kaj iom post iom la padeto larĝiĝis, sed ĝi ne estis prikonstruita pado, sed natura arbara pado laŭ la rivero, ornamita de nudiĝintaj piceaj radikoj, kiuj facile povus faligi onin, se oni ne konstante rigardis kie oni metis la piedojn. En la vico aŭdiĝis iomete da grumblado, kiam evidentiĝis ke la pado ne estis prikonstruita, sed ni ĉiuj daŭrigis la promenon en bona etoso, ĝuante la belan vidaĵon de la rivero, kiu parte fluis trankvile, parte formis malgrandajn akvofalojn, en unu loko sufiĉe sovaĝan. Kaj evidentiĝis ke oni fakte en kelkaj lokoj prikonstruis la padon per paŝpontetoj super marĉaj lokoj.

Kaj ni marŝis kaj marŝis. Nun ni certe marŝis plenan kilometron, ĉu ne? Ni paŭzis iomete ĉe ŝtono, kiu donis sidlokon, kaj ekzemanis la kunprenitan mapon. Evidentiĝis ke ni nur marŝis 200 metrojn. Kion fari, ni devas daŭrigi, eble la pado poste fariĝos pli facila. Unu el la partoprenantoj levis niajn spiritojn per bon-gus-taj hejme bakitaj bulkoj kaj ni daŭrigis la iom streĉan promenon. Ĉi tie la pado iris tre proksime al la sufiĉe larĝa rivero, kie oni povis vidi sablajn benkojn, falintajn arbotrukojn, ĉio tre pitoreska. Kelkloke ni preterpasis fiŝantojn.

Ohoj, kie estas la pado? Ĝi subite malaperis. Feliĉe iu retrovis la padon, kiu pli frue sekreteme faris turnon pli arbaren. Ni daŭ-r-i-gi-s. Subite eĥis tra la arbaro teruritan kriegon! Kio okazis? Ni ĉiuj kuris al la loko de la helpkrio. Ni alvenis al loko de la pado, kiu iris sufiĉe alte sur ŝtipa deklivo, elkavigita el ĝi. Tie oni iam alkonstruis apog-relon, kiu nun estis putriĝinta, kaj unu el la knabinoj de nia grupo trafalis kaj glitis ĝis la piedo de la deklivo. Tio kompreneble timigis ŝin, sed ni povis facile helpi ŝin el la situacio reen sur la pado. Ni piedbatis la apog-relon tiel ke ĝi malfiksiĝis kaj kliniĝis en alia direkto por ke aliaj promenantoj tuj vidos, ke ĝi ne estas fidinda.

De ĉi tie la pado komencis esti pli dekliva kaj la jam iom laciĝinta trupo volis paŭzi kaj manĝi, sed la gvidantino de nia grupo certigis ke pli fore troviĝas bela herbejo, sur kiu ni povas pikniki. Sed antaŭ ligna ŝtuparego ni tamen sidiĝis kaj paŭzis, manĝante parton de nia provianto.

Grimpinte la ŝtuparegon ni eliris la arbaron kaj trapasis florantan herbejon kaj alvenis al malnova muelejo por avengrioj, kiu iam evidente uzis la riveron por energio. Nun troviĝis elektrejo tie kaj ni povis konstati, laŭ la sono, ke ĝi fakte funkcias kaj estas produktanta elektran energion el la fluanta akvo.

Finfine ni alproksimiĝis al la fino de nia promenego kaj ni konstatis, ke la mezuro 3 km devis esti mezurita laŭ rekta distanco, ne laŭ la longeco de la pado, kiu ŝajnis esti multe pli longa. La herbejoj, pri kiuj nia gvidantino parolis, etendiĝis antaŭ ni, kaj ili vere estis grandaj kaj belaj, sed tiam la horo proksimiĝis al la 21:a. La krepusko proksimiĝis kaj la nebuloj komencis kolektiĝi super la herbejoj kaj ni devis rapidi por la vagonaro hejmen. Sed malgraŭ la streĉa kaj iom aventura promenado, ni ĉiuj opiniis ke la ekskurso estis tre agrabla.
Andreas Nordström


Äventyrlig promenad längs Säveån
Tisdag 12 juni kl. 18:15 samlades ett tiotal föreningsmedlemmar, vuxna och barn, vid järnvägshållplatsen i Floda för att promenera 3 km längs Säveån till järnvägshållplatsen i Stenkullen, för att där ta tåget hem igen. Kommunen har byggt upp en gångstig längs ån och den tänkte vi följa. Vår ledare hade aldrig gått hela den sträcka, som vi skulle gå idag, men hon trodde att den i allmänhet var lätt att gå. En av deltagarna hade en gång promenerat den uppbyggda gångstigen vid Lärjeån och den stigen var mycket lätt att gå, så vi väntade oss alla en lugn promenad i vacker natur också här.

Gångstigen började bakom en liten byggnad, som hörde till ett reningsverk, vilket man redan kunde konstatera av lukten. Men det är för tidigt att kalla stigen för gångstig, den var bara en upptrampad liten stig mellan täta buskar. Vi lyckades dock ta oss igenom och så småningom vidgades stigen, men det var inte en uppbyggd gångstig, utan en naturlig skogsstig längs ån, dekorerad med nakna granrötter, som man lätt kunde snubbla på, om man inte hela tiden såg efter var man satte fötterna. I ledet hördes lite protester, när det uppdagades att stigen inte var uppbyggd, men vi fortsatte alla promenaden med glatt humör och njöt av den vackra anblicken av ån, som ibland flöt lugnt och ibland formade små vattenfall, på ett ställe ett ganska vilt vattenfall. Och det visade sig att man faktiskt på sina ställen hade byggt upp spångar över sumpiga ställen.

Och vi traskade och traskade. Nu har vi säkert gått en hel kilometer, eller hur? Vi rastade lite vid en sten, som erbjöd sittplats, och undersökte den medhavda kartan. Det visade sig att vi bara hade gått 200 meter. Vad göra, vi var tvungna fortsätta, kanske stigen blir lättare längre fram. En av deltagarna förfriskade oss med hembakta bullar och vi fortsatte den något ansträngande promenaden. Här gick stigen mycket nära den ganska breda ån, där man kunde se sandbankar och fallna trädstammar, allt mycket pittoreskt. Här och var passerade vi folk som metade.

Ohoj, var är stigen? Stigen försvann plötsligt. Som tur var hittade någon stigen igen, som en bit innan hade gjort en hemlighetsfull sväng inåt skogen. Vi fortsatte. Plötsligt ekade i skogen ett förfärat skri! Vad hade hänt? Vi sprang alla i riktning mot ropet på hjälp. Vi kom fram till en bit av stigen, som gick ganska högt upp i en brant sluttning, urgröpt ur den. Där hade man en gång satt upp en ledstång, men den var nu murken, och en av flickorna hade ramlat igenom och glidit ner till botten av ravinen. Hon blev förstås rädd, men vi kunde lätt rädda henne ur situationen och upp på stigen igen. Vi sparkade till ledstången, så att den släppte fästet och svängde ut, så att andra vandrare genast ser att den inte är att lita på.

Härifrån började stigen bli mera backig och den något trötta truppen ville ta rast och äta, men vår ledsagare försäkrade att det längre fram finns en vacker äng som vi kan ha vår picknick på. Men framför en jättelång trätrappa så satte vi i alla fall ner och tog rast och åt lite av matsäcken.

Efter att ha klättrat uppför trappan kom vi ut ur skogen och passerade en blomsteräng och kom fram till en gammal kvarn för havregryn, som tydligen förr hämtade kraft ur ån. Nu fanns där ett elektricitetsverk och vi kunde konstatera, att döma av ljudet, att det faktiskt fungerar och just då höll på med att producera el från det strömmande vattnet.

Äntligen närmade vi oss slutet på vandringen och vi konstaterade att de 3 kilometrarna måste ha gällt fågelvägen och inte längden på stigen, som kändes mycket längre. Ängarna, som vår ledare hade berättat om, sträckte nu ut sig framför oss och de var verkligen vidsträckta och vackra, men då var klockan närmare 21. Skymningen närmade sig och dimmorna började lägra sig över ängarna och vi måste skynda oss för att hinna med tåget hem. Men trots den ansträngande och något äventyrliga promenaden, så tyckte vi alla att utflykten var mycket trevlig.
Andreas Nordström


Vizito de membro de la EU-parlamento
La 6:an de septembro Cecilia Malmström vizitis la Esperanto-klubon. Ŝi reprezentas la liberalan partion, Folkpartiet. Estis parte prelego parte dialogo kun la parteprenantoj, ĉirkaŭ 20 personoj. Temis pri la lingvaj problemoj en EU.

La tradukado de tekstoj en EU funkcias sufiĉe bone, ĉar pro la teknikaj eblecoj oni povas sendi la dokumentojn al malmultekosta Sri-Lanko kaj tradukigi ilin tie. Ankaŭ por la parola tradukado eblus havi la interpretistojn en diversaj landoj, sed sen la gestoj kaj la vizaĝ--espri-moj de la parolantoj, la tradukado ne estus kompleta. Plue - kiam oni eliras la kunsidejon kaj ne plu havas la interpretistojn je dispono, ekestas problemoj. Por kompreni unu la alian, oni miksas vortojn de pluraj lingvoj. Oni povas aŭdi: "Wir müssen checken". "Irako volis ŝanĝi 'Öl gegen Essen', diris germano. La laca interpretisto diris: "öl mot mat" - "biero kontraŭ mangaĵo" - anstataŭ "petrolo kontraŭ mangaĵo". Idiomo kiu estas tute natura en unu lando povas esti konfuziga en alia. "Kion la greko aludis dirante ke oni ne devas pluki olivojn en la tago de geedziĝfesto" nord-europano povus pensi. ("Tenu vin je gravaj aferoj!")

Kiam EU ekhavos pli da lingvoj oni devas uzi relajsan interpretadon. Fakte ĝi jam okazas. Neniu lando kuraĝas starigi la demandon ke estas problemo. La grandaj landoj ne volas doni impreson de imperiismo kaj la malgrandaj landoj ne volas veki la demandon pro risko perdi siajn lingvajn rajtojn. Kune kun danino, Lone Dübkjær, Cecilia Malmström kolektis informojn pri planitaj lingvoj kiel ebleco solvi la lingvajn problemojn. Esperantistoj devus esti pli videblaj, ŝi diris. En EU ne estas Esperanta lobiisto, bedaŭrinde. Tial oni ne surpriziĝu ke Esperanto ne estas inter tiuj lingvoj, kiuj povas ricevi monon kadre de la Jaro de la lingvoj. Cecilia promesis kontroli kial Esperanto ne troviĝas inter tiuj lingvoj kiuj povis havi asignojn. La aŭskultantaro substrekis ke la lerneja edukado gravas, kaj Cecilia parolis pri la "Neighbour project". Estas kvarjara projekto por esplori la propedeutikan efikon de Esperanto sur la la lernado de aliaj fremdaj lingvoj. La universitato de Amsterdamo "Chair of Interlinguistics and Esperanto" gvidas la projekton. En decembro 2004 estos internacia simpozio: "Language Teaching in Europe: Propedeutic effects" kaj ekaperos la fina raporto. En la projekta grupo trovigas Hans Erasmus. Fakte, Inga Johanson kaj mi vizitis lin en Hago en marto kune kun Atilio Orellana Rojas. Tiam ni ne komprenis la grandan valoron de la projekto. Nun ni certe sekvos la evoluon de la projekto kun granda intereso. Cecilia rakontis ĉarme kaj iniciate kaj ankaŭ aŭskultis la ideojn de la aŭskultantaro kun granda intereso. Ŝi eĉ klopodis traduki la kanton: "Mi memoras" de la muzikgrupo "Kajto" en la svedan kun sufiĉe da prospero. Do - oni ne ĉiam devas havi nur esperantistojn kiel gastojn. Ni konservos la kontakton kun Cecilia Malmström, kiu loĝas en Gotenburgo kiam ŝi ne estas en Bruselo.
Siv Burell


LKK och Internet
Den lokala delen av LKK, UK-gruppen kallad, som arbetar med förberedelserna inför Världskongressen i Göteborg 2003, träffas regelbundet en gång/månad. Nästa möte är tisdag 23 oktober kl. 18 på Masthuggsliden 1. Alla intresserade är hjärtligt välkomna!

Vi har också en hemsida där vi informerar om vårt arbete:
[inaktuell internetadress]

Rubriker på hemsidan:
Aktuale
Kalendaro
Loka Kongresa Komitata Kuriero de SEF n-ro 1 (på svenska trots esperantotiteln)
Raporto pri la laboro por UK en Gotenburgo en 2003
La Zagreba prezentado de Gotenburgo

Det sista är den bildpresentation vi visade upp på Världskongressen i Zagreb på en stor skärm för att presentera Göteborg. Visningen uppskattades av kongressdeltagarna och bildkvaliteten var givetvis mycket bättre i Zagreb, än den kan bli på vår hemsida. Men hemsidans bilder visar i alla fall innehållet i presentationen. I Zagreb läste också Siv Burell upp en text till bilderna. Vill ni veta mer om kongressen, kom till lokalen 30 oktober (se första sidan).
Andreas Nordström


Höstens kurser
30 tim/12 ggr, pris ca 100 kr inkl. material. Anmälan: tfn: 031-12 05 94,
e-post: [inaktuell internetadress]

Nybörjarkurs:
Onsdagar kl. 17.00-18.30
Ledare: Ali Khoshmashraban
Startade 26 september

Fortsättningskurs:
Onsdagar kl. 18.30-20.00
Ledare: Ali Khoshmashraban
Startar om det finns intresse.
På torsdagar leder Ali dessutom en nybörjarkurs hos Zoroasterna, Oskarsgatan 4, med ca 10 deltagare.

Fortsättningskurs:
Måndagar kl. 18.00-20.00
Ledare: Inga Johanson
Startade 24 september

Konversation:
Onsdagar kl. 11.00-13.15
Ledare: Aira Kankkunen
Startade 19 september
Obs! Anmälan direkt till Aira:
tfn 031-18 79 82, e-post:
aira.kankkunen®goteborg.utfors.se (byt ® mot @ i e-postadressen!)

Kurserna går i Medborgarskolans regi.


Novaj tekstoj kaj anoncoj por inter-LIGILO n-ro 4:2001 estu ĉe la redaktantoj marde la 20-an de novembro. La redakta grupo renkontiĝos la saman daton je la h.18.

Nia klubejo estas malferma ĉiumarde je h. 18.00 - 19.00 (foje pli longe)/
Lokalen hålls öppen varje tisdag kl. 18.00 - 19.00.

Föreningens webbsidor finns på adressen
[inaktuell internetadress]. Där finns bl.a. aktuell information om kommande arrangemang, länkar till andra esperantosidor på nätet, en vägbeskrivning till föreningens lokal, m.m.

La TTT-paĝoj de la klubo troviĝas ĉe
[inaktuell internetadress]. Tie vi trovos i.a. aktualajn informojn pri estontaj aranĝoj, ligiloj al aliaj Esperanto-paĝoj en la reto, priskribo de la vojo al la klubejo, k.a.

La TTT-paĝoj de LKK / LKK:s hemsida: [inaktuell internetadress]


Membrogazeto de la Esperanto-Societo de Gotenburgo,
inter-LIGILO
Ne-membroj povas aboni ĝin kontraŭ 40 kronoj. Retpoŝta versio senpaga. Abonoj kaj donacoj: skribu sur la poŝtĝira talono "Por inter-LIGILO".
Responda eldonanto: Andreas Nordström, tfn 031-52 59 72
Redaktantoj: Christer Lörnemark, Andreas Nordström, Inga Johanson.

Esperanto-Centro de Gotenburgo
Masthuggsliden 1, SE - 413 18 Göteborg
Tfn 031-12 05 94   Poŝtĝira konto: 4 36 12-1
retpoŝto: [inaktuell internetadress]
retpaĝo: [inaktuell internetadress]