I en rörelse...

Den mätta dagen
den är aldrig störst.
Den bästa dagen
är en dag av törst.

Detta citat ur Karin Boyes dikt leder mig till att tänka positivt om Svenska Esperantoförbundets kongress i Forsvik detta år. Den gamla bruksorten vilar i vårsolen med sina röda, anrika byggnader som idag fungerar som vandrarhem. De höga träden ger skugga och sjön intill skimrar.
I “Brukskontoret” som är byggt av rött tegel lyser och blänker bokstäverna i guld till just brukskontoret. Just här håller esperantisterna på att göra upp strategier för att göra kommande år lyckade för det kärleksfulla språket “Esperanto” som räcker händerna åt alla håll för att skapa fred och gemenskap fjärran från alla livsstilstrender och politiska åsiktsskillnader.
Det var i alla fall nog så han tänkte, Zamenhof men...

Nog finns det mål och mening
i vår Forsmarksfärd.
Men det blev vägen,
som var resmödan värd.

I den allra bästa utav världar är det just vägen som ger mening och är resan värd. I esperantovärlden är det just vägen som ger mening åt vår färd.
Och i esperantovärlden är första steget lika viktigt som det hundraförsta. Vi befinner oss i en rörelse och förhoppningsvis leder den rörelsen framåt.

Det bästa målet
är en nattlång rast
där elden tänds
och brödet bryts i hast.

Man önskar, så här under den värmande solen, att esperantospråket skall kämpa sig ut ur sin nattlånga rast. Man hoppas också att generositeten och den hjärtevärmande medmänskligheten skall hitta grogrund i den fredssträvande språkrörelsen. Där inga hårda ord och förstuckna kommentarer äter sig in och tar fokus från Zamenhofs intentioner.
Då blir språket det verktyg som odemokratiska “-ismer” och rörelser är så rädda för och inte ett vapen för att skaffa makt.

Med visionen om språkträffar med inslag av “prattorg” på alla nivåer och om ledda seminarier där den som kan mycket tar den som kan mindre i språkets hand blir det lätt att gå vidare i rörelsen och på Esperantos väg.
De formella och strategiska mötena måste hållas på svenska för att gynna det demokratiska förhållningssättet i rörelsen. Ur denna strategi kan kongresser och årsmöten ge så mycket mer för att höja språkets status och popularitet. Rörelsen skulle bli mer levande och full av toner om framtidstro.

Det är dags att bryta upp!
Låt den nya dagen för esperanto gry
Tillsammans har vi allt,
söndrade vi falla och allt blir som det varit.
Låt nya friska vindar blåsa in alla i rörelsen.
Oändligt blir då alla esperantisters steg på vägen framåt,
mot en bättre och fredligare värld.

Låt oss visa generositet och välvilja mot varandra. Snålhet och inskränkhet leder bara till kontroverser och det rimmar illa med Zamenhofs ideologi. Låt oss istället fatta allas våra händer och lämna det som söndrar bakom oss.

Vi har allt att vinna på detta och språket Esperanto likaså!

Funderingar av Ingegerd Granat

 

PS. Läs gärna Karin Boyes fina dikt i sin helhet “I rörelse”.

«