Esperanto-Societo de Gotenburgo
Masthuggsliden 1
413 18 Göteborg
tfn: 031-12 05 94
e-post: gbg@esperanto.se
hemsida: esperanto-gbg.org
plusgiro: 436 12-1
UEA-konto: esgo-l
Vad är esperanto?
Det är ett internationellt språk som uppkommit för att underlätta kontakter över språkgränserna. Grunden till esperanto skapades av L.L. Zamenhof, som gav ut den första läroboken 1887. Sedan dess har esperanto utvecklats till ett rikt och levande språk med mångsidig användning i tal och skrift, i tidningar, böcker, internet, radio, seminarier och konferenser, musik och sång osv.
Esperanto är regelbundet, och därför mycket lättare att lära än andra främmande språk. Ordförrådet består till största delen av internationella ord. Av samma ordstam kan man bygga upp ca 10 olika ord med hjälp av ändelser, för- och efterstavelser.
Många som lärt sig esperanto har upplevt att språkets klara struktur har gett dem en insikt om hur språk fungerar och har därmed fått lättare att lära andra språk.
Det finns esperantotalande i de flesta länder i världen och man kan snabbt få nytta av kunskaper i esperanto.
Varför esperanto?
Esperanto är ett neutralt språk. Inget folk har esperanto som sitt modersmål och därigenom gynnas ingen särskild folkgrupp på de andras bekostnad. Många som lärt sig esperanto upplever att de tillägnat sig språket som sitt eget andra-språk, de har inte lånat någon annan nations språk.
Avsikten är inte att esperanto ska tränga undan de vanliga språken, utan fungera som ett brospråk för internationell kommunikation.
Stora penningsummor används idag till tolkning och översättning inom internationella organisationer. Dessa kostnader skulle minskas betydligt, om man använde ett lättlärt internationellt brospråk.
Om Esperantorörelsen
Många av de esperantotalande är medlemmar i esperanto-organisationer, de flesta är anslutna till Universala Esperanto-Asocio (UEA), en sammanslutning av de nationella esperantoförbunden och av individuella medlemmar. Dess syfte är att främja esperanto, och därmed verka för en lösning av internationella språkproblem.
Mer än 1900 delegater i 90 länder står till tjänst för alla medlemmar som vill ha kontakter eller behöver hjälp med olika internationella frågor. Ett flertal intresseorganisationer verkar för esperanto inom sina resp. områden.
En esperantisk världskongress, Universala Kongreso de Esperanto (UK), äger rum varje år i en stad någonstans i världen. En världskongress är en stor språkfestival där man visar upp och använder esperanto i många olika sammanhang: föreläsningar, debatter, teaterföreställningar, rockkonserter och andra konserter med esperantomusik, kurser, årsmöten för många esperantoorganisationer, m.m. Världskongresserna brukar samla mer än 2000 deltagare. Kongressen i Warszawa 1987 (esperantos hundraårsjubileum) hade ca 6000 deltagare. (Detta är bara en liten del av världens esperantotalande.) Den första världskongressen ägde rum 1905.
Svenska Esperantoförbundet, de svenska esperantisternas organisation, är anslutet till UEA.
Svenska Esperanto-Förbundet (SEF)
Vikingagatan 24
113 42 Stockholm
tfn: 08-34 08 00
hemsida: www.esperanto.se
e-post: sef@esperanto.se
Om språkets skapare L.L. Zamenhof
Ludwik Lejzer Zamenhof (1859-1917) skapade grunden till esperanto. Den första läroboken kom ut i Warsawa 1887. Zamenhof var jude och uppväxt i den polska staden Bialystok, som på den tiden tillhörde Tsarryssland. Befolkningen i staden var till största delen judisk (70%), men hade även ryska, polska och tyska innevånare. 1873 flyttade hans familj till Warsawa där han läste in gymnasiet. Under gymnasietiden fick han idén att skapa ett internationellt språk och han gjorde ett första utkast till det 1878, som han kallade "Lingwe Uniwersala". Han presenterade sitt språkprojekt för några skolkamrater, men det hände inget mer med utkastet, eftersom Zamenhof blev upptagen med fortsatta studier. Han studerade till allmänläkare och senare till ögonläkare. 1887 gifte han sig med Klara Zilbernik och samma år gav han ut en omarbetad version av sitt språkprojekt, som nu hette "Lingvo Internacia". Det kom dock ganska snart att kallas esperanto, efter Zamenhofs pseudonym "D-ro Esperanto" ("Doktorn som hoppas").
En av de främsta drivkrafterna till att Zamenhof skapade ett internationellt språk var den svåra situation judarna i Östeuropa levde under. Det förekom judeförföljelser och pogromer. Det var en tid med stark nationalism och judarna räknades inte som fullvärdiga medborgare i de länder som de kanske bott i under generationer. Eftersom judarna var utan hemland och utspridda i många länder, menade Zamenhof att förföljelserna mot judarna endast kan förebyggas om det, förutom en nationell hemvist för en person, även kan finnas en internationell hemvist. En person ska inte bara vara medborgare i den nation, vari han bor, utan även en internationell medborgare. På så vis skulle också judar räknas såsom fullvärdiga medborgare, oavsett i vilket land de bor. Och till ett sådant internationellt medborgarskap hör naturligt bl.a. ett internationellt språk. Zamenhof presenterade dock inte denna tanke om ett internationellt medborgarskap när han publicerade den första läroboken i esperanto, eftersom han visste att det var en alltför provokativ tankegång på den tiden. Men esperanto spreds i stället över världen såsom ett neutralt internationellt språk, för att främja jämlika kontakter mellan människor från olika länder. Det blev alltså inte ett medel att främja en bättre situation för judarna. Zamenhofs farhågor för sitt folks öde besannades på ett fruktansvärt sätt senare i Hitlertyskland. Även Zamenhofs familj drabbades, samtliga hans tre barn mördades av nazisterna.