100-årsjubilar i Göteborgs Esperantoförening

Den 5 juli fyllde Ture Wedensjö 100 år. Tre esperantister uppvaktade några dagar senare, blev bjudna på fika av Ture och sonen Leif och fick ta del av Tures berättelse från sitt långa liv som esperantist. Redan som 15-åring, 1931, arbetade han som springpojke på Dorch-Bäcksins färghandel i Agnesberg. Där fanns en arbetskamrat som kunde esperanto och fick den unge Ture att bli intresserad av att lära sig språket.

Det resulterade i en kurs på ABF med läroboken ”Gaja lernolibro”. Ture gick med i esperantoföreningen och var verksam där mellan åren 1931–39. Han berättar att posten levererades tre gånger per dag och det kom så mycket brev i brevinkastet att stora högar fick staplas upp nedanför. Många fina frimärken från världen över gjorde att Ture också blev frimärkssamlare. Genom tidskriften ”La Praktiko”, utgiven från Haag, fick han adresser till människor runt om i världen och började korrespondera. Särskilt minns han en japan vid namn Yakamoto Kenzi. Det tog en månad för ett brev att nå Japan – lite skillnad från idag! Även en man från Tjeckoslovakien, Jan Gerek, violonist, som skrev dagböcker – dessa fick han gömma under madrassen av rädsla för nazister.

Några år senare avancerade Ture till att arbeta som kontorist på Dorch-Bäcksins färghandel på Norra Hamngatan. En dag kom chefen där med ett affärsbrev som han inte kunde läsa och frågade om någon av personalen kunde ”det konstiga språket” (esperanto)? Då var det en som kunde – Ture! Man cyklade mycket på 30-talet och besökte esperantovänner. Den första Ture besökte per cykel var en kvinna vid sjön Mjösa i Norge. Men sen kom andra världskriget och allt försvann. Det gick ej att återfinna vänner som Kenzi från Osaka.

Ture bodde även i Trelleborg där han ägde och förestod en färghandel. Den första världskongressen han deltog i var i Malmö, 1948. Då var även sonen Leif, 3 månader gammal med. Efter kriget engagerade sig familjen för utsatta människor i Holland, dit man bland annat skickade barnkläder.

Senare återvände familjen till Göteborg. Esperantointresset fick stå tillbaka lite för Tures andra hobbies som att måla tavlor och bygga modelljärnväg. Inte förrän 2014 när Ture upptäckte en annons i Göteborgs-Posten om en nyutgiven bok ”Esperanto” av Bo Sandelin, blev det en väckarklocka för Ture. Han införskaffade läroboken ”Jen Nia Mondo” och blev på nytt medlem i Göteborgs Esperantoförening.

På en fråga från Latif om huruvida Ture tror att esperanto haft någon betydelse för världens förändring under de senaste 100 åren? – Ja, svarar Ture – till exempel genom en kunglighet som Prins Carl (född 1911), han lärde sig esperanto efter skolan och gjorde bland annat en jorden-runt-resa. Ture själv har rest utomlands ett 20-tal gånger, men tycker att man klarar sig med bara svenska och engelska.

Dock lämnar Ture vissa synpunkter på hur tidningen ”La Espero” kan förbättras, att texter bör skrivas i två spalter, esperanto och svenska. Dessutom borde tidningen tryckas i färg!

Vi som besökte Ture och Leif var Inga Johansson, Latif al Sharif och Margareta Andersson. Siv Burell hade förberett kontakten.

Margareta Andersson

Ur Medlemsbrevet nr 3 2016

«