Om språkets grundare L.L. Zamenhof
En av de främsta drivkrafterna till att Zamenhof skapade ett internationellt språk var den svåra situation judarna i Östeuropa levde under. Det förekom judeförföljelser och pogromer. Det var en tid med stark nationalism och judarna räknades inte som fullvärdiga medborgare |
i de länder som de kanske bott i under generationer. Eftersom judarna var utan hemland och utspridda i många länder, menade Zamenhof att förföljelserna mot judarna endast kan förebyggas om det, förutom en nationell hemvist för en person, även kan finnas en internationell hemvist. En person ska inte bara vara medborgare i den nation, vari han bor, utan även en internationell medborgare. På så vis skulle också judar räknas såsom fullvärdiga medborgare, oavsett i vilket land de bor. Och till ett sådant internationellt medborgarskap hör naturligt bl.a. ett internationellt språk. Zamenhof presenterade dock inte denna tanke om ett internationellt medborgarskap när han publicerade den första läroboken i esperanto, eftersom han visste att det var en alltför utmanande tanke på den tiden. Men esperanto spreds i stället över världen såsom ett neutralt internationellt språk, för att främja jämlika kontakter mellan människor från olika länder. Det blev alltså inte ett medel att främja en bättre situation för judarna. Zamenhofs farhågor för sitt folks öde besannades på ett fruktansvärt sätt senare i Hitlertyskland. Även Zamenhofs familj drabbades, samtliga hans tre barn mördades av nazisterna. Boktips för vidare läsning: "Dr Zamenhof och det internationella språket" av Leif Nordenstorm och Christer Lörnemark, finns att köpa från Esperantoförlaget. "Esperanto: drömmen om ett världsspråk" av Bo Sandelin kan köpas från Adlibris. En engelskspråkig bok om Zamenhof är Bridge of Words av Esther Schor; här en recension. |